— 4 —
snårskog. Över de mörka och ofta nästan ogenomträngliga skogarna på sidorna reste sig på båda hållen bergens skrovliga, snöbetäckta åsar, lämnande en lång, slingrande, oländig dal i midten. Uppför denna dal kröp långsamt det lilla tåget.
Oljelamporna hade nyss blivit tända i den främsta vagnen, en lång, naken passagerarvagn, i vilken sutto tjugu till trettio personer. De flesta av dem voro arbetare, som återvände från sitt styva dagsarbete i dalens lägre del. Minst ett dussin voro gruvarbetare, det syntes på deras nedsvärtade ansikten och säkerhetslyktorna de hade med sig. De sutto i en grupp och rökte, samtalade med låg röst och tittade alltemellanåt på två män i motsatta sidan av vagnen, vilkas uniformer och tjänstmärken utvisade att de hörde till polisen. Åtskilliga kvinnor av den arbetande klassen samt ett par resenärer, som antagligen voro handelsidkare i mindre skala där i trakten, fullständigade sällskapet, med undantag endast av en ung man som satt för sig själv i ett hörn. Det är med denne man vi tänka befatta oss. Se noga på honom, ty det är han värd.
Den unge mannen har frisk hy och är av medellängd, antagligen inte långt ifrån sina trettio år. Han har stora, kloka, humoristiska gråa ögon, som alltemellanåt frågande glänsa till, då han genom glasögonen ser sig
