— 53 —
— Molnen äro tunga.
— Ja, oväder nalkas.
— Äro bröderna tillfredsställda? frågade kårmästaren.
Ett allmänt bifallssorl gav sig till känna.
— Vi veta, broder, på grund av edert tecken och kontratecken att ni är en av oss, sade Mc Ginty. Vi vilja emellertid underrätta er om att i detta grevskap, liksom i åtskilliga närliggande, ha vi åtskilliga ceremonier liksom åtskilliga plikter, som ställa krav på duktiga män. Är ni beredd att prövas?
— Jag är beredd.
— Är ni oförfärad?
— Jag är oförfärad.
— Bevisa det genom att taga ett steg framåt.
Då dessa ord uttalades kände han trycket av två hårda uddar mot ögongloberna och det var som om ett steg framåt medfört risken att få ögonen utstungna. Han tog dock steget, och trycket upphörde. De närvarande gåvo till känna sitt bifall.
— Han är oförfärad, sade rösten. Kan ni fördraga smärta?
— Med samma tålamod som någon annan.
— Pröva honom.
Han hade svårt att avhålla sig från att skrika till, ty en förfärlig smärta genomilade underarmen, Det var icke långt ifrån att
