— 58 —
— Vad var det för något! frågade den svarthårige kårmästaren från andra ändan av bordet.
— Det är vår nye broder, som finner vårt sätt i sin smak, sir.
Mc Murdo reste sig hastigt upp.
— Jag ville bara säga, vördade kårmästare, att om en man behöves, skulle jag räkna det för en ära att bli utsedd att hjälpa logen.
Starka applåder hälsade dessa ord. Man kände på sig att en ny sol stack upp över horisonten. Några av de äldre tyckte, att det gick nästan litet för fort.
— Jag håller före, sade sekreteraren Harraway, ett gråskägg med rovfågelsfysionomi, som satt bredvid ordföranden, att broder Mc Murdo bör vänta tills logen finner för godt att använda honom.
— Jag menade visst inte något annat. Jag är i era händer, sade Mc Murdo.
— Er tid kommer, broder, sade ordföranden. Vi ha antecknat er som en villig man, och vi tro, att ni kan bli till gagn här i trakten. Det är fråga om en liten sak i kväll, varvid ni kan hjälpa till, om ni vill.
— Jag väntar tills det blir något som lönar mödan.
— Kom i alla fall med i afton, så får ni lära er, vad vi gå för här i samhället. Jag skall längre fram ge närmare upplysningar. Dessförinnan — han såg på promemorian —
