Den här sidan har korrekturlästs

— 78 —

visade sig Mc Gintys väldiga gestalt. Frimannatecknet växlades, varefter han slog sig ned midt emot den unge mannen och gav honom en prövande blick — en blick som lika stadigt besvarades.

— Jag går inte ofta på besök, broder Mc Murdo, sade han till sist. Jag är för mycket upptagen av dem som komma till mig. Men jag tyckte, att jag kunde göra ett undantag och hälsa på hos er i ert eget hem.

— Jag känner mig stolt att se er här, kommunalråd, svarade Mc Murdo helt käckt och tog fram viskybuteljen ur skänken. Det är en ära, som jag inte väntat mig.

— Hur är det med armen? frågade förmannen.

Mc Murdo gjorde en grimas. Jag har inte glömt den, sade han, men det skadar inte.

— Nej, det skadar inte, svarade den andre, när man är trofast och ihärdig och hjälper logen. Vad var det ni talade med broder Morris om där uppe på Millers kulle i förmiddags?

Frågan kom så plötsligt att det var väl att svaret redan var förberedt. Mc Murdo brast ut i ett hjärtligt skratt.

— Morris hade inte reda på att jag här hemma kunde förtjäna mitt uppehälle. Och han skall inte få reda på det heller, ty han har för mycket samvete för att gå ihop med mig. Men han är en godhjärtad gammal kurre. Han hade fått för sig att jag var på obe-