— 79 —
stånd och att han skulle göra mig en tjänst genom att erbjuda mig plats i sin manufakturhandel.
— Jaså, var det på det viset?
— Ja, det var det.
— Och ni avslog anbudet?
— Naturligtvis. Kunde inte jag förtjäna tio gånger så mycket med fyra timmars arbete hemma i mitt sovrum?
— Det är sant. Men ni skulle inte umgås så mycket med Morris.
— Varför inte det?
— För att jag råder er att låta bli. Det är skäl nog här i trakten.
— Möjligen för de flesta, men inte för mig, kommunalråd, sade Mc Murdo helt djärvt. Förstår ni att bedöma folk, så vet ni det.
Den svartmuskige jätten glodde på honom och hans håriga hand knöt sig om glaset som om han velat slunga det i huvudet på kamraten. Och så brast han i ett högljudt skratt, som lät falskt och konstlat.
— Ni är mig en konstig figur, sade han. Nå, vill ni ha skäl, skall jag ge er sådana. Sade Morris någonting ofördelaktigt om logen till er?
— Nej.
— Och ingenting om mig?
— Då gjorde han det inte för att kan inte
