105
Och så sutto kejsaren av Kina och hans kejserliga gemål en afton helt ensamma på den gyllene tronen och hade tråkigt; ty kejsaren tänkte på att den kinesiska muren inte var stark nog att stänga ute mongolerna, och kejsarinnan på sina bägge döttrar. Den ena var för stolt, den andra för ödmjuk – den ena var ej nöjd med mycket, den andra var nöjd med litet.
Kejsarinnan bad genom sin förste kammarmandarin, att kejsaren täcktes lyssna till hennes tal. Kejsaren svarade strax: »Jag lyssnar», vilket kammarmandarinen framförde, sägande: »Världens medelpunkt, lejonets besegrare, härskaren över de åtta haven, himmelens son, lyssnar.» Då började kejsarinnan och sade: »Som eders högtskinande majestät torde allernådigst påminna sig, hava vi tvenne barn, den högborna prinsessan Mia och den lika högborna prinsessan Nuna.»
Kejsaren nickade. »Prinsessan Mia», fortfor kejsarinnan, »är högmodig och stolt, pockande och inte nöjd med något. Prinsessan Nuna är där- emot ödmjuk och nöjd med det lilla. Mig tyckes, alt det är fel hos bägge, och jag ville därför kalla en trollkvinna från tibetanska bergen och låta henne pröva prinsessorna och ändra deras sinnelag, om hon kan.» Och kejsaren nickade.
⁎
En tid därefter kom trollkvinnan, ridande på en svart oxe med vita horn och röda ögon. Det
