Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/31

Den här sidan har korrekturlästs

25

blomma eller en ädelsten falla ur din mun.» Därpå försvann feen.

Då flickan kom hem, bannade henne modern för det hon varit så länge borta. »Jag ber om förlåtelse, att jag dröjt så länge», sade den stackars flickan, och se - i det hon sade detta, föllo två rosor, två pärlor och två stora diamanter ur hennes mun.» Vad ser jag?» sade modern, utom sig av förvåning, »jag tror det faller pärlor och diamanter ur din mun. Hur kan det komma sig?» Flickan berättade nu vad som hänt henne vid källan, och under det hon talade, strömmade rosor, pärlor och diamanter ur hennes mun. »Nej, aldrig har jag sett på maken!» utropade modern. »Jag måste skicka min andra dotter till källan. Se, kära barn, vad som faller ur din systers mun; skulle du icke bra gärna vilja äga samma gåva? Du behöver bara gå till källan och hämta vatten, och när den fattiga gumman kommer och ber dig att få dricka, skall du vara vänlig och giva henne vad hon begär.» – »Jo, det skulle just passa sig för mig att gå till källan efter vatten», svarade den elaka dottern. »Men nu vill jag, att du skall gå och det strax» ropade modern förargad.


II.

Flickan måste gå, men hon knotade och muttrade hela vägen. Hon hade tagit med sig den vackraste silverkannan i huset, och så fort hon kom fram till källan, kom där en präktigt klädd dam fram ur skogen och bad henne om en dryck vatten.