32
man inte kan utmärka sig genom det goda, så skall man utmärka sig i ont.»
Han vann verkligen så mycket, att han från den stunden behandlades med mera uppmärksamhet; man var rädd, att han skulle ryka in, och detta var också en sorts aktning.
»Jaså», tänkte han, »med godhet, genom att stilla och väl göra min plikt, vann jag ingenting; men när jag gjorde mig obehaglig, så började man observera mig. Litet krångel till skall ge ändå mera respekt.»
Och så började han krångla med spjället, så att det var ett elände, både när de skulle öppnas och när det skulle stängas. Kakelugnen förstod, att han på det sättet vann mycken uppmärksamhet, ja, vida mer än den andra någonsin fått; och han kände sig riktigt morsk.
Men en dag kom en byggmästare in, och en tjänare sade:
»Den här kakelugnen ryker in och förstör tapeterna, och nu krånglar den med spjället också.»
»Jo, jo», tänkte kakelugnen, »ni skall veta, att jag har karaktär och ärelystnad, och jag har föresatt mig att bli bemärkt, kosta vad det vill.»
Byggmästaren försökte med spjället – det ville inte gå; han försökte elda med några stickor – kakelugnen rök in.
»Jaså», sade byggmästaren, »det där skräpet riva vi ned, och så sätta vi dit en annan.»
Och samma dag blev kakelugnen nedriven, och då fann man felet: där låg en stor, stor massa
