33
sot i det förnämsta röret, just i kakelugnens hjärta, och det borde man ha kunnat tänka sig; ty icke söker någon att utmärka sig genom elakhet, om där icke först ligger något svart på bottnen av hjärtat. Om världen är orättvis, – låt henne vara det! – men glöm därför icke själv att troget fylla din plats här i världen!
19. Gossen, som alltid var nöjd.
Det var en gång ett bondfolk, som hade ett enda barn, en gosse, och som det brukar gå, när det bara finnes ett enda barn, skämde de bort honom. Föräldrarna hade intet öga för hans fel, utan sade, att han alltid var nöjd och snäll. En dag var det bröllop på ett ställe; dit var också bondfolket bjudet, och som de aldrig gingo bort ensamma, logo de sin nöjde gosse med sig.
Då måltiden var slut, kom det äpplen, päron och bakelser på bordet, för var gäst en hel tallrik full. Gästerna mumsade och åto av fägnaden, och brudgummen gav åt barnen av allting, så mycket de ville ha. Då de stigit upp och skulle ut till dansen, kom den där gossen, som alltid var nöjd, och ställde sig vid brudgummen och grät. Strax sprungo föräldrarna från sin bänk för att se vad som var på färde. Brudgummen frågade pilten vad det var åt honom; men han bara grät allt värre och värre, och till slut grät mor hans med, och det var icke långt ifrån att far hans också grät.
