37
plättarna förut stått, och tvärtom. Magistern hann ej åter tända ljuset, förrän hans snälla gossar började skrika, och då det blev ljus i salen, stodo de med händerna fulla av het gröt. De stackars gossarna skulle skynda sig att taga några plättar och körde händerna ned i grötfatet i stället.
Detta tog bättre än alla föreställningar och påminnelser, och gossarna aktade sig i framtiden för att taga för sig utan lov.
Detta hände för mycket länge sedan, och det är rätt väl det.
21. Karin på vakt.
Ute vid kusten bodde fiskar Anders med sin 10-åriga dotter Karin. Flickans mor var död, och då fadern var ute på havet, satt Karin ensam i stugan, men rädd var hon icke, utom då blåsten ven alltför hårt i knutarna och hon tänkte på den lilla båten, som slungades hit och dit av vågorna.
En stormig höstkväll, då Anders skulle ut och bärga näten, sade han till Karin: »Jag har glömt all köpa ljus i sta’n. Gå nu till grannens, min flicka, och låna ett att sätta i lyktan. Du måste hänga ut den vid den gamla tallen, eljest hittar jag visst aldrig genom inloppet, så mörkt som det ser ut att bli i kväll.»
Därmed gick far. Karin svepte in sig i den tjocka grå schalen, som hon ärvt av mor, och så bar det åstad. Hos grannen lekte barnen muntert,
