46
Murra gick bort, gläntade på dörren och sade:
»Hon ber dig hemåt gå. Hon vill inte ha något råd.»
Ja, så återstod det inte annat för Nalle än att luffa i väg.
Nästa lördagskväll bultade det på igen. Den gången stod det en ulv utanför.
»God afton», sade ulven.
»God afton tillbaka, svarade Murra.
»Är rävesan hemma i kväll?» frågade han.
»Ja, hon sitter inne», svarade flickan.
»Hur är det med humöret i kväll, låter det illa eller väl?» frågade ulven.
»Hon gråter näsan sjuk och röd och sörjer över husbonds död. Hon vet sig ingen råd, stackars hon», sade kissan.
»Bed henne komma ut, så skall hon få ett råd, som på sorgen gör slut», sade ulven.
»Vem är det, som bullrar och bultar på, så jag inte kan min kvällsro få?»
»Det är dina friare», svarade kissan, »jag skulle bedja dig gå ut, så får du ett råd, som på sorgen gör slut.»
Nej, först ville rävesan veta vad slags rock han hade.
»Len, vacker, grå, lång kropp och litet på», svarade Murra.
»Låt honom gå, honom gå! Jag behöver inte hans råd», sade änkan, och då Gråtass fick det budet, måste han gå tillbaka med oförrättat ärende, han också.
