52
att det kunde vara någon sanning i det där, och så kysstes de och lovade varandra, att de skulle börja leva på annat sätt.
Hela dagen arbetade de var på sitt håll, och
hela dagen syntes ej den fula handen till och tog
ingenting från dem. Men sant är, all de hade icke
mycket att mista, ty så hade den fula banden farit
fram. De hade kvar bara en enda gryta och litet
potatis i en korg, men intet bröd. När den unga
hustrun om aftonen kokade potatisen i grytan,
tänkte hon: »Tänk, om den fula handen nu
kommer och tar grytan med!» Och hon var i stor
ångest. Men nej, ingen ful hand syntes till, och
när potatisen var kokad och hon skulle sätta den
på bordet, se, då såg hon en liten vit, vacker hand,
som lade en brödkaka vid hennes tallrik och en
vid Svens. Och fågeln i trädet sjöng:
|
»Flit förvärvar bröd, |
Hon blev så glad, så glad, att hon så när hade släppt potatisen ner på golvet för att springa fram och kyssa den lilla välsignade, vita, vackra handen, men denna försvann i detsamma. Nu kom mannen in från sitt arbete med en stor börda ved, och hustrun berättade under glädjetårar vad hon sett. Han bley också hjärtans glad, och de
