56
Då han hade sagt detta, tyckte han, att käppen ruskade på huvudet. Därav kunde han förstå, att hans förklaring icke dugde.
Nu begynte Sven ånyo: »Välkommen, Sven trogen!»
»Tack, nådig herre!»
»Så du ser ut! Var är hästen? Var äro kläderna?»
»Jag red vilse och kom uti en mosse. Hästen sjönk ned i djupet. Jag kunde rädda mig, men ej taga något med mig.»
Åter ruskade käppen på huvudet. Att förklaringen icke dugde, kunde Sven förstå. Åter började han: »Välkommen, Sven trogen!»
»Tack, nådig herre!»
»Så du ser ut! Var är hästen? Var äro kläderna?»
»Människorna voro falska, och vinet var sött, därför förlorade jag både kläder och häst.»
Då tyckte han, att käppen nickade. »Ja», sade han, »så gick det till, och så skall jag säga.»
Han satte den gamla hatten på huvudet, tog käppen i hand och gick strax upp till sin herre. Den främmande var ännu kvar hos honom. Då husbonden fick se sin Sven, sade han ej välkommen till honom. Han kallade honom icke heller Sven trogen, utan han ropade till honom med barsk stämma: »Vad går åt dig, Sven? Har du förstört hästen och kläderna?»
»Ja», svarade Sven, »människorna voro falska, och vinet var sött, därför förlorade jag både häst
