60
vi kunna ju sätta ett märke, där vi kastade ut den.»
Därmed drog han sin fällkniv ur fickan och skar en djup skåra i den reling, över vilken de hade kastat klockan, och sade: »Här var det.»
När detta var gjort, rodde de lugnt till land och trodde så säkert, att de skulle kunna leta rätt på sin klocka efter det märket.
III. Kräftan.
En stackars oskyldig kräfta hade kommit vilse och råkade till all olycka komma till Kråkvinkel. Då kråkvinkelsborna sågo, att kräftan hade många fötter och en i övrigt underlig skapnad, blevo de mycket förskräckta, ty de hade aldrig förut sett en kräfta, och samlades för att avgöra vad detta kunde vara för en besynnerlig varelse. Ingen visste det. Slutligen sade den välvise domaren: »Det måtte vara en skräddare, eftersom han bär två saxar på sig.»
För att utröna detta lade kråkvinkelsborna kräftan på ett stycke dyrbart kläde, och åt vilket
