69
på det sättet, stack en stor varg sina framtassar in under kanten av karet och försökte lyfta upp det. Men Olof var på sin vakt, tog kniven och skar ett duktigt tag tvärs över vargens tassar. Det gjorde just icke gott, och mäster Varg drog tassarna tillbaka, tjutande av smärta. En andra, en tredje och fjärde varg försökte därefter sin lycka, men det gick dem på samma sätt. Snön runtomkring färgades röd av blod, och vargarna tjöto av hunger och raseri.
Hästarna hade emellertid kommit hem och stannade, skälvande och skummande av svett, utanför stalldörren. »Ack se», klagade modern, »hästarna äro komna hem utan Olof och släden! En olycka har visst hänt; vargarna äro så stygga, de ha kanske ätit upp vårt barn.» Fadern sprang ut, ropade på sina drängar och tillkallade även ett par torpare, som bodde nära hans gård, och så
