Och tänker sigh ther winna stoort:
Men faller så i Röfware händer,
Som honom fråntaga Guld och Kläder.
Sedan blifwer han icke rijkare,
Vthan kommer i kast medh Dubblare,
Som plocka honom så tappert til,
Han weet ey hwart han sigh wenda wil.
Så tager han på til Sköker gåå,
Der han slätt intet winna må,
Ty tå han intet i Pungen hade,
Och weet nu plat intet meer til råda,
Hans kläder the honom affdrogo,
Bespottade och illa slogo.
Derföre han på Bygden gåår,
Och plågas vthaff hunger swår;
Gifwer sigh til een Swijneheerde,
At hafwa wårdh om Swijnehiorden.
Doch winner ther icke mycket aff,
Men nödgas äta aff Swijnedraff.
Då först kan han rätt betänkia sigh,
Huru hans weesen är ynkeligh.
Kommer therföre heem igen,
Andrager för Fadren sin bön;
Beder om gunst och nådh på ödmiuk sätt,
Begärar alleena een Drängia rätt.
Fadren aff Faderlig godheet,
Bewijser sin Barmhertigheet,
Tar honom i fampn; geer kläder på Kropp,
Reeser Faderligan, aff fallet vp.
Thetta summan på Speelet är,
Hwadh nu folier förmärkie här.
