Reesa, at lära Språk och Seder;
Men jagh som är een stooran Glooper,
Ligger altijdh heeman på Sooper.
Hwarföre j min Fader kär,
Betrackta wäl hwadh thetta är.
Affwittra migh min Arfwelott,
Effter som thet är skäl och mått,
At jagh min lycka sökia kan,
I Städer och fremmande Land.
Detta alt hans sorgetaal war,
Som migh vthi mitt hierta skaar.
Eub.Som jagh hörer fast sposkeligh,
Här moot tigh hafwer han stält sigh.
Men säg, hwad monde tu homom swara,
Tå tu hans sinne så förnam wara?
Pel.Först kolnade thet i mitt Lijff,
At iagh platt oförmodeligh,
Hörde ogerna thenne ordh:
Doch nappade iagh gen mitt modh,
Sade: min Son hwadhj är som wåller,
At tu tigh så geenstörtigh håller?
Eller leedes tu widh goda dagar,
Så at tu them icke orker draga?
Hwadh är thet som tu öfwer migh klagar,
At ey migh lyda längre behagar?
Sij alt hwadh tu aff migh begär,
Effter tin önskan strax titt är;
Allena bliff min Son här heema,
Tigh til större nytto och fromma.
Ty hwadh är thet tu nu åstundar,
Reesa bort til fremmande Länder?
See här vppå exempel många,
