Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs


Derföre jagh tin dårskap stoor
Begråter som vthi tigh boor.
Ac.O fadher min, haff doch godt modh,
Altijdh är jagh ehr een Son godh,
Ingen sorgh j för migh må bära,
Jagh skall eder elska och ähra.
Pel.Gudh gifwe tu thet giorde så,
Och wille lyda mine rådh.
Doch mädan all tin hugh och lust
Är, att aff Landet reesa fast,
Så råder jagh tigh som en Fadher,
Ackta grant alt hwadh som tigh skader,
Wackta tigh för ondt selskap wäll,
Om tu wilt wara häl ock säll.
Ingen smickrande Tunga troo,
Tu west ey hwadh i hiertat boor.
See och hör mycket, lijtet taal,
Så flyr tu wisserligh alt qual.
Län ey gerna Penningar bort,
Att tu ey kommer alt till kort.
I Kläder halt tigh måteligh,
War ey i seder lättferdigh.
Vndfly Sköker och löst parti,
Som slätt inthet gott boor vthi.
I een summa, tu wandra så
Att tu Gudz Nåde hafwa må,
Och wara Släckt och Föräldrom
Till hugnat, glädie och stoor mon.
Therföre tagh thenne Bibel,
Som tigh skall wara een Regel,
Hwar effter tu tigh ställa bör,
Och itt ährligt lefwerne för.