Men then moste migh nogsampt prijsa,
Som wil migh til Advocat kijsa.
Een ond saak kan jagh göra godh,
Ewen så een godh twert emoot.
Jagh slår tå them många lurar före,
At the ey weeta hwadh the sku göra.
Som nu nyliga hända månde,
Tå migh täcktes för Rätten stånda:
Tä kom ther fram een armer man,
För Mandråp beskylder war han.
Tå begynte jagh ventilera,
Och skoda saaken meer och meera;
Aff Dommaren nu wardt han dömder,
Och hart i Fängelset ingömder;
Skulle strax ther effter och så,
(Som thet borde) til sitt straff gå.
Jagh togh strax saaken bättre i acht,
Och sågh hwad Dråpet hade an bracht.
Nembligen, itt stiung i hans Låår,
Som war itt ganska lijtet såår.
Men i medler tijdh ther til kom,
Een häfftiger bränne Siukdom.
Som giorde honom så stoor wee,
At han aff thenne Werlden leedh;
Jagh badh Domaren wenda om
Bladet, och gifwa bättre Dom.
Ey war thet rätt han plichta skulle,
För the Såår som ey wore fulle.
Alle för then Rätten wordo tyste,
Och kolnade i Hierta och Bryste:
The andre migh berömde swåra:
Then arme Man medh bittra Tårar
