Hwad häffd thet hälst är, skal jag lijckwäl klandra,
Och taga een åker effter den andra.
Ingen dierffs tå säya migh emoot,
Ty the weeta jagh kan min Laghbook.
Altså fåår jagh heela Landet äga,
Medh rätt och orätt jagh ackter föga.
Ty thet heeter itt politiskt puss,
At kunna missbruka utrumque jus.
Actus II. Scena X.
Nisse. Jösse. Pelle.
Nisse.WÅr Junkar begynner fast vppå,
At sigh vppå alla konster slå.
Doch troor jagh at altsammans fast,
Slipper i skarnet medh een hast.
Om jagh den Bussen känner rätt,
Snart blifwer han leedze och mätt.
Jösse.Om thet slätt intet twifwelsmål är,
Så ostadigh ingen finnes här.
Tyjo anslagh han på timman börier,
Och doch ingen ther aff fulföljer.
Pelle.Tooket war och det han sigh förhänder,
Togh alla thesse Mästrar i sender.
Ingen fruckt der i förwist skaffar han,
Eller så nogh på een dagh vthstå kan.
Ty then som hafwer många jern för händer
I eelden, han någre wisserligh bränner.
Nisse.Men hwadh wilie wij ther säya aff?
Helfften aff Penningar han strax gaff,
Och tänker ey hwadh som henda kan,
Om sigh försäkrat är ingen man.
