Och icke hempnas denne orätt,
På dem medh lijka måtto och sätt.
Men komma the een gång igen,
Jagh swär de sku här finna een,
Som skal dem sannerligh lagga så,
At Armar och Been sku springa åff!
Actus III. Scena II.
Drasut. Klubbut.
Dras.HÖr nu til min Stalbroder godh,
Det jagh wil säya tigh i troo:
Intet lefwerne är så kärt,
Som thetta jagh nu vthi är.
Ty fast än iagh aff Ädel stämpna
Är född, aff Föräldrom berömda;
Lijkwäl haar iagh ey heller willat,
Följa thet stand som the haa gillat.
Först mon jagh een Karl aff daga,
Tappert för hand hädan taga:
Mina Föräldrar haa wäl boot
Vthbudit, men jagh stood emoot,
Och wille eller Landet rymma,
Och gee migh til Röfware grymma.
Nu sedan haar jagh många mordh,
Titt och offta öfwat och giordt,
Och haar offta min Taska full,
Vpstoppat vthaff annors gull.
Nu glädes jagh det jagh haar digh,
Bekommit i Selskap medh migh.
Klubb.Gode wän Drasut, jagh tacker tigh,
Som ställer tigh så trogen moot migh.
