Vthan moste aff hungers nödh,
Försmeckta, och swälta til dödh.
O wee! o jämmer! o sorgh! o gråt!
Huru illa jagh migh haar burit åth.
O Gudh nåde migh vnga dräng,
Hwadh jagh är råkat i stoor twång!
I Staden törss jagh intet komma,
Det blijr migh ey til någon fromma.
På Bygden lijder jagh stoor hunger,
Så är migh Werlden worden tunger.
Här mööter migh een Bonde gråå,
Jagh wil nu honom spörja åth,
Om honom kan min tiänst behaga,
Han töör mig heem i sitt Brödh taga.
Ty nöden hafwer ingen lagh,
Någet försökia moste jagh.
Actus V. Scena II.
Sven i Gälet. Acolast.
Sven.O Gudh nåde migh Bonde gråå,
Hwadh stoor tunga migh ligger på.
Skiussning och Gässning plåger migh,
Vthlagor ökas dageligh.
Jagh arbeetar wäl flijteligh,
Doch wil intet räckia för migh.
Der til haar jagh stoor olycka fått,
Siw Köö i åhr haa för migh stört brått.
Så ock min heederligh Stoogång,
Lijder aff Skabb och Lyss stoor twång.
När jagh wil bort vthi Stallgården gåå,
Der wankar Skabba och der wankar klåå.
