Sörgh ey therför så bitterligh,
Haff doch godt modh, jagh beder tigh.
Pel.Ja, granne kär, jagh skulle ey,
Här öfwer så bekymbra migh;
Men migh tycktes vthi een Dröm,
Min Son fast snöpligt komma heem:
Kläder och Godz hafwa mist bort,
Och komma för migh baar och blått.
Hwilken Dröm migh stoor ängslan gaff,
Jagh skräcktes i mitt Lijff ther aff.
Eub.Drömmar komma, gå aff och til,
Fåfäng är then som them troo wil.
Ty när wår Phantasia blijr
Någet förbistrat, man tå seer
Meer än i sanningen kan wara,
Alla Menniskior thet förfara.
Slå sådant alt i Wädret bort,
Een wijs man achter thet ey stoort.
Pel.Förvndra icke Granne min,
At jagh ängslas i thetta sin.
Sij, Barnen komma frå Faders Bröst,
Gå tijt igen, äre oss til tröst.
Ja, snarare thet blifwer så,
At Soolen aff sitt Lopp affstår;
Än een Fader sitt blijda sinne,
Ifrå sitt Barn kan platt omwända.
Hwarföre jagh ey sköter om
Det min Son slätt blott kommo heem:
At jagh tå honom måtte see
I Lijfwet, tå ändas mitt wee.
Eub.Haff, haff gott hopp Pelarge fromma,
Han kan än wist heem til tigh komma.
