Sida:Finkel eller det Underjordiska Bränvins-Bränneriet-1776.djvu/12

Men ſen tog Brånvin til, och jag tog af i lata, Ty jag var lård förut; Så grep jag an Proceſs, [& ronnade min Nafa, Och från den funden har min lycka ſtått i knut. Du 1'rda Verld! I fintlige juriſter! Ach! hvad en årlig Man, man i min dod nu mifter: Jag aldrig någon ſak mot tunga ſummor vog, Si? der år årans ſanna Ståmpel. Procurateurer kom! och lår af mitt exempel, At uti arfyode, en Sup år ofta nog. Men mitt förnuft! förrn doden dig berofvar., Vil jag, ſom Patriot, med dig i ſamråd gå: Den hardhet man mot Brânvin öfvar; Hur ſkall jag den förſta ? Skal Brånvin aldrig mer i Sverge få förtåras? Ach! om jag rådt! jag ſkulle annat viſt. Au! Au! mit enda Svin! hur ſkall du kunna nåras? Når du nu går din goda drank forliſt? Er Svin jag har, er Kritur bland de bäſta, Jag älſkar det få omt, ſom egen bror. Hur ſvårt det år at do, ej någon dodiig tror, Från det, ſom fått ens hjerta fåſta. J Rike Mån! J Vin Statiſter! Som uti gammalt Franſkt hvar afton fugten Er; Man klandrar ej de Ametiſter, Som man faſt ofra nog, på Edra Nåfor ſer; Men for min Näſa jag får ſällan fredad vara: Hon år likvål, med permiſſion, en frugt Af idel Svenſk product, Och för en Patriotiſk verld ſkall hon min nit förklara.