Välkommen du min lårda, min båſta vån! Du Parnaſtens Maitare! tom tjánt Bacchus i fin vålmagt, och Bacchus i fire fall. Välkommen, at dela med mig mitt Ode på deſſä Underjordiſka Falt: det hör dig til, ſom vis, at finna dig i alla oförmodeliga händelſer.
NASENBLOM.
0 Lætitia fuper lætitiam! Gisdje oʻver all glädje! Skal jag då efter en kort ſkilsmira, triffa dig hår du Råreviſans Son, du min Manliga Vån? Du vet huru i tiden du ſjelf, Diſtica Catonis' och mice brśnvins-glas uc- gjorde all min fallhet; Jag måſte fakna de två lednare, unen ingen olycka år ſå ſtor, ſom icke har någon lycka i följe.
FINKEL.
Reéte! reEte! Men låt oſs icke längre kruſa; her appropos! det når mig för hufvudet, at du måſte förſede dig på vågen hit med någon reskoſt; Kom våds du icke har en liten flaika Cummin i långfickan.
NASENBLOM fuckar djupt.
Flaka Cummin i långfickan? Ach! bedrof- va icke mitt hjårta! flaſka Cummin! Ja, jo, hvar ſkulle jag få den i en de verld, dår folket ſtjål- per fom flugor i bránvinsbriſt ? Nej, min patriotiſka Vân - och i fall denna ne&ar någorſtades ſkulle fine nas dåruppe, ſå får den min fjål inga Naſenblommar til bads; han år allenaſt för de rika och trotſiga buſſar, ſom töras ſtiga bakom lönnſkärmar, och gripa djupt i boxlicken; dock tyſt min mun! det är icke ådelt, ac förråda din nafta, hálſt då hon icke viker ifrån dygdens
