Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100
”Han kom ju dock med eldig blick,
Så glad hvar qväll till byss;
Har han nu glömt den kyss, han fick,
Den ed, han gaf mig nyss?” —
Uppriktigt sagdt, jag drömde så,
Ty allt var blott en dröm.
Alexis stod och lyddes på,
Så tyst och kärleks-öm.
Jag spritter upp, i sömn ännu,
Alexis hämnd jag svär. —
”Hvad fattas dig, hvi bannas du?”
Skrek han, ”jag är ju här!”
