Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
107
Utaf glas bör han, som strunt,
Kunna bära fyra paren.
Medvurst bör han skära tunt,
Och bre’ tunt på kaviaren.
Vinet händer det så lätt
Att ha styrka af naturen.
Har han sett hur Mästarn spädt,
Bör han tiga såsom muren.
Blir han hungrig då och då,
När han ser hur andra tugga,
En bit mat han hugga må;
Men i lådan aldrig hugga.
Hafva kunder något sent
Setat qvar och pokulerat,
Bör han låtsa, allt framgent,
Som om ingenting passerat.
Men om sällskapet då kan
Knappt ta rätt på sina hattar,
Är han lyckligast, ty han
Räknar pengarna och skrattar.
