Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/118

Den här sidan har korrekturlästs

116

Bathseba. »Ty vilken friare som helst skulle ju ha fått komma till henne här i huset, om han hade varit en anständig karl. Det underligaste med hennes frånvaro — ja, det enda som verkligen gör mig orolig — är att Maryann såg henne gå ut härifrån i bara klänningen — ja till och med utan mössa.»

»Och ni menar, fröken, med förlov sagt, att en ung kvinna väl inte skulle gå ut för att råka en ung man utan att klä opp sig,» sade Jakob, i det han i tankarna blickade tillbaka på gamla erfarenhetsrön. »Det är sant, fröken, det skulle hon väl nog inte.»

»Jag tror nog hon hade ett bylte, fast jag inte riktigt kunde se, sade en kvinnoröst från ett annat fönster — det var visst Maryann. »Men hon hade inte någon ung man här. Hennes lever i Casterbridge, och jag tror han är soldat.»

»Vet ni hans namn?» frågade Bathseba.

»Nej, fröken, hon var mycket tyst om den saken.»

»Kanske jag kunde få reda på honom om jag går till Casterbridge-barackerna,» sade William Smallbury.

»Gott: om hon inte kommer tillbaka i morgon, så kom då ihåg att gå dit och försök ta reda på vad det är för en karl och att få se honom. Jag känner ett större ansvar än om hon hade fränder eller släktingar i livet. Jag hoppas att hon inte har råkat ut för något ont genom någon karl av den där sorten… Och sedan är det den där