124
»Jag kan inte ta emot honom när jag är så här. Hur skall jag nu göra?»
Det hade just inte vunnit burskap i lantgårdarna i Weatherbury att inte vara hemma för främmande; så att Liddy föreslog: »— Säg att ni ser ryslig ut av damm och inte kan komma ner.»
»Ja, det låter ju bra,» sade fru Coggan kritiskt.
»Säg att jag inte kan ta emot honom — det är tillräckligt.»
Fru Coggan gick nedför trapporna och avgav det förestavade svaret, likväl med det på eget ansvar bifogade tillägget: »Fröken dammar buteljer, och ser ut som ett riktigt spektakel — därför är det.»
»Jaså, nå det är detsamma,» sade den djupa rösten likgiltigt. »Jag ville bara fråga om ni hade hört någonting om Fanny Robin.»
»Ingenting, herr Boldwood — men vi får kanske höra någonting i kväll. William Smallbury har farit till Casterbridge, där hennes unge man bor, efter vad det påstås; och de andra karlarna hör åt överallt.»
Hästtrampet började nu ånyo och avlägsnade sig, och dörren stängdes.
»Vem är herr Boldwood?» frågade Bathseba.
»En herrekarls-bonde vid Lilla Weatherbury.»
»Gift?»
»Nej, fröken.»
»Hur gammal är han?»
