130
De underhavande utandades ett hörbart andedrag av häpnad.
»Det andra är: har ni hört någonting om Fanny?»
»Ingenting, fröken.»
»Har ni gjort någonting?»
»Jag mötte farmare Boldwood,» sade Jakob Smallbury, »och jag gick med honom och två av hans karlar och draggade i Nykvarnsträsket, men vi hittade ingenting.»
»Och den nya herden har varit till Bockhuvudet vid Yalbury, för han tänkte att hon hade gått dit, men ingen hade sett henne,» sade Laban Tall.
»Har inte William Smallbury varit till Casterbridge?»
»Jo, fröken, men han har inte ännu kommit hem. Han lovade vara hemma vid sextiden.»
»Klockan är redan en kvart före sex,» sade Bathseba i det hon såg på sitt ur. »Jag tänker han är väl genast här. Nå alltså» — hon tittade i boken — »Joseph Poorgrass, är ni här?»
»Ja herrn — fröken menar jag,» svarade den tilltalade. »Jag är personligen benämnd Poorgrass.»
»Och vad är ni?»
»Intet i mina egna ögon. I annat folks ögon — nå, det vill jag inte tala om, fast den allmänna tanken ju nog söker sig uttryck.»
»Vad gör ni här på gården?»
»Jag sysslar med formansgöra hela året, och i utsädestiden skjuter jag råkor och sparvar, och så hjälper jag till när det är svinslakt, vet herrn.»
