»Hur mycket skall ni ha?»
»Nio shilling nio pence, varsågod, och så en bra halvpenny där det var en dålig, vet herrn — fröken menar jag.»
»Alldeles riktigt. Nå, här är tio shillings på köpet som en liten present, eftersom jag är nykomling här.»
Bathseba rodnade lindrigt i känslan av att visa sig frikostig offentligen, och Henery Fray, som hade dragit sig uppåt hennes stol till, höjde sina ögonbryn och finger för att visa förvåning i en liten skala.
»Hur mycket är jag skyldig er — ni därborta i hörnet — vad heter ni?» fortsatte Bathseba.
»Matthew Moon, fröken,» svarade en underlig skepnad bestående av idel kläder utan någonting synnerligt alls inuti dem, vilken nalkades utan att ge tårna någon bestämd riktning framåt: de vände sig inåt eller utåt alltefter hur de råkade svängas.
»Matthew Mark var det ni sade? — tala tydligt — jag ämnar visst inte göra er illa,» frågade den unga värdinnan vänligt.
»Matthew Moon, fröken,» sade Henery Fray, rättelsevis, bakom hennes stol, dit han nu hade vridit sig fram.
»Matthew Moon, mumlade Bathseba i det hon vände sina klara ögon mot boken. »Tio och två pence och en halvpenny är den summa ni är uppskriven för, ser jag?»
