»I morgon?»
»Inte i morgon. Vi behöver några dar att ordna allt.»
»Du har väl befälets tillstånd?»
»Nej — inte ännu.»
»Nå men — hur kommer det sig? Du sade att allt var nästan klart redan förrän du lämnade Casterbridge.»
»Saken är den att jag glömde att begära det. Det var högst oväntat för mig att du kom så här plötsligt.»
»Ja — ja, det var så. Det var orätt av mig att oroa dig. Jag går strax bort igen. Vill du komma och hälsa på mig i morgon hos fru Twills, vid North Street? Jag tycker inte om att komma till Barackerna. Där hänger så många dåliga kvinnor, och då tror de att jag är en av dem.»
»Just så. Jag skall hälsa på dig, min vän. God natt.»
»God natt, Frank — god natt!»
Och åter hördes ljudet av ett fönster som stängdes. Den lilla skuggan svävade bort. Då hon vek om hörnet, hördes ett kvävt utrop innanför muren.
»Hå hå, sergeant — hå hå!» En ursäkt följde, men den var otydlig, och den förlorade sig i en låg skrattsalva, som knappast kunde särskiljas från porlandet av de små vattenvirvlarna utanför.
