hammare då han prövade den) — han ska' få både lukta och smaka på den här — eller vill jag vara en holländare.»[1]
Alla uttryckte tydligt genom sitt minspel att deras avsikter voro milsvitt avlägsna från allt som hade med Holland att göra, och beklagade den meningsskiljaktighet som vållat tvisten; och Mark Clark ropade: »Hör, hör; just vad jag skulle ha sagt.» Hunden George tittade upp just på samma gång, då herden avslutat sin förklaring, och trots sina bristfälliga kunskaper i engelska språket började han morra.
»Nå tag det inte så häftigt, herde, utan sitt ner!» sade Henery med en ursäktande fridfullhet, oöverträffad inom hela kristenheten.
»Vi har nog hört att ni är en ovanligt bra och skicklig karl, herde,» sade Joseph Poorgrass, med ansenlig ångest, bakom maltmästarens sovplats, dit han retirerat för säkerhets skull. »Det är nog bra att vara skicklig,» tillade han, med åtbörder hänsvftande snarare på själens än på kroppens tillstånd; »vi önskar att vi alla vore det, gör vi icke det, grannar?»
»Jo, det gör vi visst,» sade Matthew Moon med ett ängsligt litet skratt åt Oak till, för att ävenledes visa hur ytterst vänskapligt sinnad han var.
»Vem har berättat för er att jag är så skicklig?» sade Oak.
- ↑ Vanligt engelskt uttryck. Ö. a.
