Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/184

Den här sidan har korrekturlästs

182

»Det talar alla mänskor om,» sade Matthew. »Vi har hört att ni kan se på stjärnorna vad tiden lider, lika bra som vi ser det på solen och månen, herde.»

»Jag kan nog litet i den vägen till husbehov,» sade Gabriel, såsom en den där äger ett visst mått av allmän bildning i ämnet.

»Och att ni kan göra solur, och pränta folks namn på deras vagnar nästan lika vackert som en mässingsplåt, med vackra krumelurer och stora långa slängar. Det är en präktig sak för er, herde, att vara en så skicklig karl. Joseph Poorgrass brukade pränta namnet på farmare James Everdenes vagnar förrän ni kom, och han kunde aldrig komma ihåg åt vilken led man skall svänga J-na och E-na, — inte sant, Joseph?» Joseph skakade på huvudet för att uttrycka hur absolut omöjligt det var. »Och då gjorde ni dem åt orätt håll, så här, gjorde ni inte, Joseph?» Matthew tecknade på det dammiga golvet med sitt piskskaft:

J A M E S

»Och tänk hur farmare James då brukade förbanna er och kalla er en narr, gjorde han inte, Joseph, när han såg sitt namn så där avigvänt?» fortsatte Matthew Moon med djup känsla.

»Jo det gjorde han,» sade Joseph ödmjukt. »Men ser ni, inte var det så underligt, för de där J-na och E-na är så förgjort svåra för minnet att komma i håg om de vetter framåt eller bakåt;