Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/187

Den här sidan har korrekturlästs
185

Oak drog sig några steg åt sidan, och läste följande brev av en okänd hand:


»Kära vän, — jag känner inte Ert namn, men hoppas att Ni får mottaga dessa rader, som jag skriver för att tacka Er för Er vänlighet mot mig den natt då jag så hänsynslöst rymde från Weatherbury. Jag återsänder även de pengar jag är skyldig Er, och ber Er ursäkta att jag inte vill behålla dem som en gåva. Allt har slutat väl, och jag är glad att kunna meddela Er att jag snart skall vigas vid den unge man som har gjort mig sin uppvaktning; — det är Sergeant Troy, vid 11:te Gardesdragonregementet, vilket nu är förlagt i denna stad. Jag vet att han icke skulle gå in på att jag mottagit någonting utom såsom ett lån, ty han är en högst aktningsvärd och hederlig man, och är av adligt blod.

Jag vore Er mycket tacksam, käre vän, om Ni ville hålla detta brev hemligt för närvarande. Vi ämna överraska Weatherbury med att snart komma dit som man och hustru — fast jag skäms för att berätta det så här åt en som jag är nästan alldeles obekant med. Sergeanten har växt upp i Weatherbury. Med tack för Er vänlighet och önskningar för Er välgång

tecknar
Fanny Robin.


»Har ni läst det, herr Boldwood?» sade Gabriel. »Annars är det bäst att ni får göra det. Jag vet att ni intresserar er för Fanny Robin.»

Boldwood läste brevet och såg bekymrad ut.

»Fanny — stackars Fanny! det slut på saken som hon så tillitsfullt motser har inte kommit ännu, det borde hon minnas — och få se om det