Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/188

Den här sidan har korrekturlästs

186

nånsin kommer. Jag ser att hon inte uppger sin adress.»

»Vad slags karl är den där sergeant Troy?» frågade Gabriel.

»Hm! — jag är rädd att han är en karl som inte är mycket att lita på i sådana här fall,» mumlade farmaren, »fast han nog är en skicklig karl och slängd på många sätt. Litet romantik är det med henom också. Hans mor var en fransk guvernant, och där lär ha varit ett hemligt förhållande mellan henne och salig lord Severn. Hon giftes bort med en fattig läkare, och snart därefter blev pojken född; och allt gick väl så länge det kom pengar. Men olyckligtvis för pojken, så dog alla hans bästa vänner; och då fick han ta tjänst som andre skrivare hos en advokat i Casterbridge. Han stannade där någon tid, och kunde nog ha arbetat upp sig till en eller annan hygglig samhällsställning, om han inte hade inlåtit sig på det vilda påhittet att ta värvning. Jag tvivlar mycket, mycket på att lilla Fanny nånsin kommer att överraska oss på det sätt hon här talar om. En enfaldig flicka — mycket enfaldig!»

Dörren slängdes åter hastigt upp, och in rusade Cainy Ball andlös, med munnen röd och öppen som på en marknadstrumpet, och hostande med bullrande kraft och väldiga ansiktsförvridningar genom änsagda mun.

»Nå, Cain Ball,» sade Oak strängt, »varför springer du alltid så häftigt, att du blir andtruten? Hur ofta har jag inte sagt dig den saken?»