Den här sidan har korrekturlästs
SEXTONDE KAPITLET
Allhelgonakyrkan och Alla Själars kyrka[1]
En söcknedagsmorgon uppsteg en liten församling — till större delen bestående av kvinnor och barn — från sin knäböjande ställning i det åldriga skeppet av en kyrka kallad Allhelgonakyrkan och belägen i den avlägsna stad, där de baracker lågo, som vi nyligen skildrat. De troende, som hade bevistat en gudstjänst utan predikan, stodo i begrepp att skingra sig, då skarpa fotsteg, vilka inträdde genom portalen och kommo uppför mittelgången, fångade deras uppmärksamhet. Stegen genljödo av en klang som är sällsynt
- ↑ Allhelgondagen (1 november) och Alla Själars dag (2 nov.) äro vardera på sitt sätt helgade åt de dödas minne. Den 2 november, Alla Själars dag, är speciellt de Dödas dag. Att kalla en kyrka »Alla Dödas kyrka» vore väl på svenska föga tänkbart; emellertid ligger tydligt i författarens avsikt att i denna kyrkas namn må ingå något av själaringning och död, vilket även i det engelska originalet är fallet, på grund av ovannämnda förhållande; det torde vara omöjligt att fullt tillfredsställande återge denna stämning på svenska. Ö. a.
