Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/192

Den här sidan har korrekturlästs

SEXTONDE KAPITLET

Allhelgonakyrkan och Alla Själars kyrka[1]

En söcknedagsmorgon uppsteg en liten församling — till större delen bestående av kvinnor och barn — från sin knäböjande ställning i det åldriga skeppet av en kyrka kallad Allhelgonakyrkan och belägen i den avlägsna stad, där de baracker lågo, som vi nyligen skildrat. De troende, som hade bevistat en gudstjänst utan predikan, stodo i begrepp att skingra sig, då skarpa fotsteg, vilka inträdde genom portalen och kommo uppför mittelgången, fångade deras uppmärksamhet. Stegen genljödo av en klang som är sällsynt

  1. Allhelgondagen (1 november) och Alla Själars dag (2 nov.) äro vardera på sitt sätt helgade åt de dödas minne. Den 2 november, Alla Själars dag, är speciellt de Dödas dag. Att kalla en kyrka »Alla Dödas kyrka» vore väl på svenska föga tänkbart; emellertid ligger tydligt i författarens avsikt att i denna kyrkas namn må ingå något av själaringning och död, vilket även i det engelska originalet är fallet, på grund av ovannämnda förhållande; det torde vara omöjligt att fullt tillfredsställande återge denna stämning på svenska. Ö. a.