18
man stå på krönet av en höjd under en av nattens småtimmar, frigöra sig från massan av den civiliserade mänskligheten, vilken nu slumrar i sin sötaste sömn och inte bryr sig om slika grubblerier just i detta ögonblick, samt lugnt och länge betrakta den majestätiska färd genom stjärnerymden, i vilken man är meddelaktig. Efter en sådan nattlig rekognoscering är det svårt att återvända till jordelivet och att övertyga sig om att medvetandet om denna titaniska välvande rörelse beror på tillvaron av en liten mänsklig lekamen.
Plötsligt började en följd av oväntade ljud att från detta ställe uppstiga mot himlen. De hade en klarhet som vinden ingenstädes ägde, och en följdriktighet som naturen ingenstädes uppvisade. Det var tonerna av farmare Oaks flöjt.
Dessa toner stego icke oförhindrat upp i den fria luften: de tycktes dämpade av ett eller annat; för övrigt voro de alltför svaga för att flyga vida omkring. De kommo från ett lågsträckt mörkt föremål under planteringens häck — en herdes hydda — som i denna stund erbjöd en kontur, vars betydelse och förklaring skulle ha kunnat vålla den oinvigde rätt mycket huvudbry i denna midnattsstund.
Det hela liknade en liten Noaks ark som strandat på ett litet Ararat, under antagande av att de bland leksaksfabrikanter fortlevande traditionerna om arkens utseende och linjer äro när-
