Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs
19

melsevis korrekta, i den mån de inrotat sig i mänsklighetens medvetande på grund av tidiga barndomsintryck. Hyddan stod på små hjul, såsom sådana hyddor pläga, för att kunna dragas omkring på fältet när betandets årstid är inne och det gäller att giva fårherden ett skydd under hans nattliga värvs vedermödor; dess golv befann sig följaktligen omkring en fot från markens yta.

Det var först på sista tiden som folk hade börjat kalla Gabriel Oak »husbonde». Under de senaste tolv månaderna hade hans ihärdigt ansträngda flit jämte hans kroniskt glada mod gjort det möjligt för honom att inlösa den lilla fårfarmen dit Norcombe-backen hörde, och förse den med två hundra får. Tidigare hade han en kort tid varit fogde, ännu tidigare endast fårherde; han hade nämligen ända från barndomen hjälpt sin far att valla de stora jordägarnes hjordar, ända tills den äldre Gabriel gick in i den eviga vilan.

Detta företag, i vilket han stod ensam och utan bistånd å fårskötselns område, som husbonde och ej som legohjon, med en skuld för ännu obetalda får, var en kritisk punkt i Gabriel Oaks liv, och han insåg det tydligt. Det främsta han nu hade att sörja för var att hans tackor skulle lamma; då fåraveln hade varit hans specialitet allt sedan barndomen, avhöll han sig visligen från att överlåta värvet att sköta dem vid denna årstid åt något legohjon eller någon nybegynnare.