regelbundet umgänge; och den föreställningen hade knappast vaknat hos Boldwood, att tarvliga hushållsgöromål hörde henne till, eller att hon, liksom alla andra dödliga, hade sina vardagliga ögonblick, som voro mindre intagande ju mera man såg av dem. Sålunda ägde ett slags blid apoteos av henne rum i hans fantasi, i trots av att hon levde och andades i hans närmaste omnejd såsom hans vederlike bland jordbundna varelser.
Det var mot slutet av maj som farmaren beslöt att inte längre låta sig avhållas av vardagliga bekymmer eller ängslas av tvivelsmål. Hans kärlek hade vid denna tidpunkt blivit hemvarm hos honom; den förvånade honom allt mindre, ju mer den plågade honom, och han tyckte sig vara situationen vuxen. Då han hörde åt om hon var hemma, fick han det besked att hon var nere där fåren tvättades, och då begav han sig av för att uppsöka henne där.
Dammen där fåren tvättades var en fullkomligt cirkelrund bassäng av tegel ute på ängen; den var full av det klaraste vatten. För flygande fåglar måste dess glasskimrande yta, som återspeglade den ljusa himlen, hava varit synlig flera miles runt omkring såsom ett glänsande cyklopöga mitt i ett grönt ansikte. Gräset kring dess rand vid denna årstid var en syn som länge fäste sig i minnet — på ett omedvetet sätt. Dess iver att suga fukt ur den rika våta myllan var nära nog synlig för blotta ögat. Kanterna av denna
14 — Thomas Hardy I
