Den här sidan har korrekturlästs
217
»Nej — ni får inte hoppas. Låt oss fortsätta som förut.»
»Jag skall hälsa på er i morgon igen.»
»Nej — var snäll och låt bli. Låt mig få tid på mig.»
»Ja — jag skall ge er hur lång tid som helst,» sade han allvarligt och tacksamt. »Jag är lyckligare nu.»
»Nej — snälla ni! Var inte lyckligare, om er lycka inte kan komma av annat än mitt samtycke. Var lugn, herr Boldwood! Jag måste få tänka på saken.»
»Jag skall vänta,» sade han.
Och så vände hon sig ifrån honom. Boldwood sänkte sin blick mot jorden och stod länge såsom en man som ej vet var han är. Sedan störtade verkligheten sig ånyo över honom såsom smärtan av ett sår, vilket förgätits under ett utbrott av sinnesrörelse. Och även han fortsatte sin väg.
