Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/250

Den här sidan har korrekturlästs

248

vilket endast utsidan var synlig, och då denna utgjordes av vad som nyss varit den inre sidan, var det vitt som snö utan minsta fläck eller tadel.

»Cain Ball!»

»Ja, herr Oak, här är jag!»

Nu skyndar Cainy fram med tjärpytsen. »B. E.» tecknas ånyo på det klippta skinnet, och så springer det menlösa fåret flämtande över brädet ut till den nakna hjorden utanför. Sedan kommer Maryann; hon kastar de lösa tottarna in mot mitten av ullhögen, rullar ihop den, och bär den mot bakgrunden såsom tre och ett halvt pund äkta och oförfalskad värme, till förmån för obekanta mänskor långt långt borta, vilka emellertid aldrig skola erfara den härliga mjukheten av ull i dess nu föreliggande skepnad — då den är ny och ren, förrän dess naturliga, levande vekhet har hårdnat och styvnat och tvättats bort ur den — denna vekhet som är lika överlägsen allting av ylle som grädde är bättre än utspädd mjölk.

Men en hjärtlös slump kunde inte lämna morgonens lycka ostörd för Gabriel. Vädurarna, de gamla tackorna och två-klippningsvarvs-tackorna hade vederbörligen undergått sin avklädningsprocedyr, och karlarna fortsatte sitt värv med lammen och spädlammen, då Oaks förhoppning att hon skulle förbli stående behagfullt bredvid honom och upptaga tiden för hans nästa klippning också, smärtsamt omintetgjordes genom farmare Boldwoods ankomst i det avlägsnaste