Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs

TREDJE KAPITLET

En flicka till häst — Samtal

Den dröjande dagen begynte gry. Själva den jordiska belägenheten utgör ett av elementerna i ett nyväckt intresse, och utan något annat särskilt skäl än att nattens händelse hade ägt rum där, begav sig Oak ånyo till trädplanteringen. Dröjande och drömmande där, hörde han en hästs tramp vid backens fot, och snart syntes en ljusbrun pony med en flicka på ryggen skrida uppför den väg som ledde förbi boskapsskjulet. Det var samma unga kvinna som natten förut. Gabriel tänkte genast på den hatt som hon hade omtalat att vinden hade blåst bort; kanhända hade hon kommit tillbaka för att leta efter den. Han undersökte hastigt diket, och då han vandrat ett tiotal meter längs detsamma fann han hatten bland de fallna löven. Gabriel tog den i sin hand och återvände till sin hydda. Här lade han sig i bakhåll och tittade ut genom gluggen åt det håll där ryttarinnan nalkades.

Hon kom upp och såg sig om — sedan tittade hon på andra sidan häcken. Gabriel ämnade just stiga fram och överräcka åt henne det förlorade