TJUGUSJUNDE KAPITLET
Bisvärmarna infångas
Weatherbury-bina svärmade sent detta år. Det var under senare delen av juni, och dagen efter mötet med Troy på höängen, som Bathseba stod i sin trädgård, bevakande en bisvärm i luften och försökande gissa sig till, var den ämnade sätta sig. De svärmade inte allenast sent detta år, utan även obekvämt. Ibland kunde under en hel säsong alla svärmarna slå sig ned på den lägsta möjliga gren — t. ex. en vinbärsbuske eller ett spalierat äppleträd; nästa år kunde de, med precis samma enhällighet, bege sig direkt upp till den översta grenen av något högt och smäckert [ruktträds krona, och där trotsa varje främling som ej kom väpnad med stegar och stavar för att taga dem.
Sådant var fallet för närvarande. Bathsebas ögon, skuggade av ena. handen, följde den uppåtilande skaran i det omätliga blå, tills bina äntligen gjorde halt på ett av de nyssnämnda obekväma träden. Tid efter annan kunde man observera en process ungefär likartad med nebularteorien om världens uppkomst. Den surrande svärmen hade strövat mot höjden i ett spritt och likformigt
