Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/305

Den här sidan har korrekturlästs
303

fast det hos en blyg flicka skulle ha förefallit ganska djärvt.

»Om jag vill!» sade Troy. »Åh! naturligtvis vill jag det! Vad ni är blomstrande i dag!» Troy kastade bort sin käpp och satte foten på stegen för att kliva upp.

»Men ni måste ta på er floret och handskarna, annars sticker bina er förskräckligt!»

»Javisst. Jag måste ju ta på mig floret och handskarna. Vill ni vara så vänlig att visa mig hur de riktigt skall fästas?»

»Och så måste ni ha på er den bredskyggiga hatten också; för er kepi har ingen skärm, som håller ut floret, och då kan de nå ert ansikte.»

»Ja visst ja, den bredskyggiga hatten med, för all del.»

Så befallde ett nyckfullt öde, att hon avtog sin hatt — med flor och allt — och placerade den på hans huvud; Troy kastade sin kepi i en stickelbärsbuske. Sedan måste floret bindas längs sin nedre rand runt hans krage, och handskarna dragas på honom.

Han såg så lustig ut i denna kostym, att hon, hur upprörd hon än var, inte kunde avhålla sig från att brista ut i skratt. Detta var att avlägsna ännu en påle ur den palissad av kallt bemötande som hade hållit honom på avstånd.

Bathseba såg på nerifrån, medan han ivrigt borstade och skakade ner bina från trädet, i det han med andra handen höll fram kupan för att låta dem falla ner däri. Hon begagnade en minut