Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs

42

häcken efter hennes regelbundna återkomst, och härigenom fördjupades hans känslor för henne utan att någon motsvarande verkan frambragtes på flickan själv. Oak hade intet fulländat och avslutat tal i beredskap än så länge, och då han inte mäktade uttala kärleksyra eller lidelsefulla yttranden, tomma fraser

— av storm och oro fyllda,
men utan mening —

så uttalade han ingenting alls.

Genom anställda efterforskningar fick han veta att flickans namn var Bathseba Everdene, och att kon skulle upphöra att ge mjölk efter vidpass sju dagar. Han motsåg med oro den åttonde dagen.

Till sist kom den åttonde dagen. Kon hade upphört att ge mjölk för det året, och Bathseba Everdene kom inte längre uppför backen. Gabriel hade nått en höjdpunkt i sin tillvaro, varom han ej haft en aning en kort tid förut. Han tyckte om att säga »Bathseba» för sitt privata nöjes skull, i stället för att vissla; han omvändes till att tycka om svart hår, ehuru han alltsen sin barndom hade ansett brunt hår för det ojämförligt vackraste; och han isolerade sig från beröring med andra tills den plats han upptog i det allmänna medvetandet blev löjligt obetydlig. Kärleken utgör en potentiell styrka mitt i en aktuell svaghet. Äktenskapet förvandlar en förströelse till ett stöd, vars styrka bör vara (och lyckligtvis ofta är) i direkt proportion till graden av det oförnuft det uttränger. Oak började nu varsna