68
skötsel var ju just Gabriels specialitet. Fan begav sig in på en mörk gata, tog av längs en ännu mörkare gränd och steg in i en smeds verkstad.
»Hur lång stund tar det för er att smida en herdestav?»
»Tjugu minuter.»
»Hur mycket» skall det kosta?»
»Två shillings.»
Han satt på en bänk och väntade tills kroken var i ordning, och ett skaft fick han på köpet.
Därefter begav han sig till en affär för färdiga kläder, vars ägare hade en vidsträckt lantlig kundkrets. Då kroken hade gjort slut på det mesta av Gabriels kassa, försökte han, och lyckades genomdriva, ett utbyte av sin överrock mot en fårherdes sedvanliga tröja.
Sedan denna affärstransaktion ägt rum, skyndade han åter in till centrum av staden, och stod där på trottoarkanten i en fårherdes skepelse, med stav i hand.
Nu, sedan Oak förbytts till fårherde, föreföll det som om fogdar skulle varit de enda tjänstehjon man behövde. Det hände dock att två eller tre hemmansägare lade märke till honom och närmade sig. Var gång ägde ett samtal rum, mer eller mindre noggrant efter nedanstående formulär:
»Varifrån kommer ni?»
»Norcombe.»
»Det är lång väg.»
»Femton miles.»
