78
»Stå nu här med ett ämbar vatten och håll det här klädet fuktigt,» sade Gabriel vidare.
Flammorna, som nu drevos uppåt, började angripa hörnen på det väldiga halmtaket, som skyddade vetebingen.
»En stege!» ropade Gabriel.
»Stegen stod mot halmbingen, nu har den brunnit upp!» talade en spöklik skepnad i rökmolnet.
Oak grep tag i halmstrånas avskurna ändar, som om han ämnat släpa kärvar, och borrande in sina fötter i halmen klättrade han med tillfälligt anlitande av kroken på sin herdestav upp för den utskjutande sidan av bingen. Med ens satt han uppe på dess topp och började att med sin stav rappa till de brinnande spillror som inkvarterat sig däruppe, i det han ropade till de andra att skaffa honom en trädgren och en stege, och litet vatten.
Billy Smallbury — en av de karlar, som hade varit med i forvagnen — hade numera fått reda på en stege, uppför vilken Mark Clark nu klev, och började hjälpa Oak uppe på halmtaket. Röken på detta ställe var kvävande, och då Clark, en vig karl, hade fått ett ämbar vatten langat dit upp till sig, baddade han Oaks ansikte och stänkte ner hela hans lekamen, medan Gabriel, som nu bar en lång bokgren i ena handen, såsom förstärkning åt herdestaven i den andra, fortsatte att damma om bingen och krafsa bort ur den alla brinnande partiklar.
Därnere på marken sysslade byborna i olika
