Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/90

Den här sidan har korrekturlästs

ÅTTONDE KAPITLET

Malthuset — En pratstund — Nyheter

Warrens Malthus omslöts av en gammal mur som överhöljdes av murgröna, och fast inte mycket av dess vttre var synligt vid denna tid på dygnet, röjdes byggnadens beskaffenhet och ändamål tydligt nog av dess kontur mot himlen. Från väggarnas övre rand reste sig ett brant halmtak upp till en toppunkt, uppbärande en liten lanternin av trä med spjälverksskydd åt alla fyra sidor, och man såg otydligt huru imman ur dettas springor strömmade ut i nattluften. Framsidan av huset hade intet fönster; men i dörren fanns en fyrkantig glugg täckt av en enda glasruta, genom vilken röda, trevliga strålar nu skimrade mot husets murgrönklädda framsida. Röster hördes därinne.

Oak famlade i töcken och mörker såsom trollkarlen Elymas[1], och sökte med sin utsträckta hand över dörrens yta, tills han fann en läderstropp i vilken han drog. Då lyftes en klinka, och dörren öppnades.

  1. Jmfr. Apostlagärningarna 13, 60. följ. Ö. a.