8
alla att det inte angår mig. Jag bryr mig visst inte om honom; jag ämnar visst ingalunda försvara hans goda namn — nej då! Kom nu ihåg det, att om någon här säger ett ont om honom, så kör jag henne på porten ögonblickligen!»
Hon kastade brevet på bordet och rusade tillbaka in i förmaket med tungt hjärta och tårar i ögonen; Liddy följde henne.
»Åh fröken!» sade Liddy milt, i det hon medlidsamt såg in i Bathsebas ansikte. »Jag är så ledsen att vi missförstod er så där! Jag trodde ni tyckte om honom; men nu ser jag att ni inte gör det.»
»Stäng dörren, Liddy.»
Liddy stängde dörren och fortsatte: »Folk pratar alltid så mycket skräp, fröken! Nog skall jag svara dem hädanefter: ’Naturligtvis kan inte en dam som fröken Everdene vara kär i honom’; det skall jag säga dem så tydligt som om det vore tryckt!
Bathseba utbrast: »Åh Liddy, är du verkligen så dum? Kan du inte gissa? Kan du inte se? Är du ingen kvinna själv?»
Liddys klara ögon blevo runda av häpnad.
»Ja, du måste vara ett riktigt blindstyre, Liddy,» sade Bathseba i fullkomlig hopplöshet och förtvivlan. »Åh, jag älskar honom så jag kan bli galen och olycklig och förgås! Var inte rädd för mig, fast jag kanske är sådan att en flicka med sin oskuld i behåll nog kan bli rädd för mig! Kom närmare — närmare» Hon slog armarna om Liddys
